jag tänker på och skriver om mina tidigare sällskapsdjur

att dom var så många

att vi hade det så fint

att det inte var så många

egentligen

när det kommer till kritan

att det var några fåglar hit och dit

men inte så mycket mer

men det är bara det

att det kändes så

att det kändes så många

för att det var ett sånt himla sjå med var och en

ett sånt oerhört arbete med var och en

för att hålla alla på ett någorlunda trivsamt humör

för att dom skulle känna sig hemma

känna sig nöjda och glada

en sån krävande insats

för att dom skulle få mat och dryck

tak över huvudet

åtminstone kunna överleva

åtminstone det

men det gick ju inte

det gick ju bara inte