Greta Anker växte upp på det lilla fiskeläget Baskemölla på Österlen, där pappan var fiskare och skeppare. När Greta var tolv år omkom hennes far i en olyckshändelse och mamman, som var sömmerska, fick dra ett tungt lass med försörjningen av tre barn. Så småningom flyttade Greta till en moster i Stockholm där hon hjälpte till i hushållet samtidigt som hon utbildade sig till sjuksköterska. I Sophiahemmets park möter Greta en dag professorn och överläkaren Erik Rosander, som är tjugosju år äldre. Han har hustru och tre vuxna döttrar, men lämnar sin familj och gifter sig med Greta. Och i ett slag förändras Gretas tillvaro. Hennes hem blir en stor våning på Strandvägen med vackra möbler och dyrbar konst, hon följer Erik på resor runt om i världen, hennes umgänge består av den tidens berömdheter. Efter åtta år föder Greta en son, en liten pojke som är svårt skadad och som omedelbart lämnas bort. För Erik existerar barnet inte och det kan Greta aldrig förlåta honom. Nu är Greta Anker nittiotvå år och änka sedan många år. Hon är fortfarande vital, men får hjälp av hemtjänsten med en del praktiska bestyr. Särskilt fäster hon sig vid Saskia, en ung kvinna med ett hårt, tragiskt liv bakom sig. Greta är mycket förmögen och Eriks numera vuxna barnbarn oroar sig för att vänskapen mellan Saskia och Greta ska bli för stark. Men den dagen Greta finner Eriks dagböcker och blir varse att hon levt med en dold och en synlig sida av mannen behöver hon mer än någonsin Saskia, kvinnan med ett ansikte av eld.
Björn Ranelids Ansikte av eld är en brännande roman om klassamhället, om ålderdomens problem och möjligheter, om utslagna människor som reser sig, en roman som slutligen ställer frågan: vem eller vad avgör den enskilda människans värde?
