Berlinmurens fall i november 1989 är en av 1900-talets mest omvälvande händelser. Muren, som delat Berlin sedan augusti 1961, hade inte bara stängt in Östtysklands befolkning; den hade även blivit symbolen för det kalla krigets delade värld. Berlinmurens fall har således kommit att förknippas såväl med det kalla krigets slut som med Tysklands återförening, östblockets upplösning och skapandet av en ny världsordning.
Men saker och ting kunde ha gått annorlunda. Hösten 1989 genomfördes stora demonstrationer i flera östtyska städer, bland annat i Berlin och Leipzig. Folket hade fått nog av det politiska förtrycket. Många fruktade att kommunistpartiet under ledning av Erich Honecker skulle sätta in tungt beväpnad polis och militär mot det fredliga demonstranterna. Så blev det emellertid inte.
Berlinmurens fall var inte resultatet av medvetna politiska beslut från den östtyska regeringens sida. Det var snarare en kombination av slarv och misstag som tvingade överstelöjtnant Harald Jäger att lyfta gränsbommarna vid en av gränsövergångarna i Berlin sent på kvällen den 9 november 1989. Berlinmurens fall var inget mindre än en fredlig revolution som lyckades.
