Gunnar Bolin på Sveriges Radios kulturredaktion skriver i sitt förord till De värnlösa att Lilian O. Montmar ”ger röst åt barnen"
En gedigen research ligger bakom ”De värnlösa”, som i våra tider av nationalism och högerpopulism, är en lämplig studiebok i skolor.
Författaren utgår från Primo Levis fråga, vad är en människa, alltså du och jag, i stånd till att utföra för att överleva om vi hamnar i liknande situationer? Montmar redovisar med intervjuer, vittnesmål och domstolsprotokoll vad som hände på uppfostringsanstalten Spiegelgrund i Wien. Förövarna, läkare och personal på Spiegelgrund och Steinhof skyllde på varandra, order, plikt och Hitlers lagar, när rättvisa skulle skipas. De ansåg framför allt att de arbetade i vetenskapens tjänst och blev ofta frikända.
I ett kapitel skildras Rasbiologins historia. Sverige låg länge i framkant av klassificering av människor. 1922 inrättades världens första rasbiologiska institut under ledning av Herman Lundborg. Institutet förändrades med tiden, men att direkt eller indirekt dela in människor i A- eller B-kategorier dog inte ut när det goda samhället skulle byggas.
I ett av de avslutande avsnitten benämnt Samtal om framtiden redovisar Montmar, som också är gymnasielärare, ett samarbete med en kollega där de låtit sina elever ta del av vittnesmålen från Spiegelgrund. Bland annat har eleverna ställts inför frågan hur de upplever de olika vittnesmål som redovisas i boken. En student räcker då upp handen och säger att: ”... det som gjort mest intryck på honom varit, hur svårt det verkar vara att bearbeta upplevelser av övergrepp. Han tror att ingen människa egentligen kan känna in en annan människas ångest och rädslor...”
