Den onämnbare [1953] är en osalig rapport från en androgyn gestalt som inte vet varför hen talar. Övertygad om att talet är ett straff, söker hen de rätta orden och fraserna, i hopp om att befrias och upphöra att existera. En fenomenologisk undersökning av jaget taget till sin extrem blir den antitriumfatoriska avslutningen i Becketts klassiska romantrilogi.
Samuel Beckett [f. 1906] är irländaren som efter andra världskriget började skriva på franska i stället för sitt modersmål. Hans prosa och dramatik omdefinierade det modernismens förhållande till verkligheten i den humoristiska askesens tecken. Becketts romantrilogi – Molloy [1951], Malone dör [1951] och Den onämnbare [1953] – har stått sig som unik med sin koncentrerat absurda omkastning av teman som vilja, minne, kärlek, lycka, tal och skrift. 1969 belönades Beckett med Nobelpriset i litteratur.
