Hel kyrka för världens skull. En kyrka berättar om sin tro genom allt vad den är, säger och gör. Dessa tre formar tillsammans vad mottagaren hör. En kyrka som vill vara trogen sitt uppdrag måste därför ständigt ställa sig två frågor, vad den är till för och vilket budskap den sänder. Hur hanterar våra kyrkor dessa utmaningar? Kyrkan är inte till för sin egen skull utan för världens, heter det i ett av de analyserade dokumenten. Den är till för att vara ett redskap för Guds plan att hela en trasig värld. Grundmönstret för kyrkans tro och liv finns i den heliga Skrift men i varje tid och varje kulturellt sammanhang måste den söka fungerande vägar och uttrycksformer. Och varför inte göra detta i samtal och med öppna öron för andras erfarenheter av Guds tilltal? Och med mod till ständig förnyelse.
Bokens första del är resultatet av ett sådant lyssnande. Kanske överraskar det någon att jag vände mig till tre amerikanska katoliker för att lyssna in deras erfarenheter. Inspirerade av Andra Vatikankonciliets radikala budskap utmanar de sin egen kyrka,Equmeniakyrkan, till ett radikalt paradigmskifte i sättet att vara kyrka. Med den helhetsmodell de utvecklade vände jag mig till min egen kyrka och till ett nyare ekumeniskt dokument, The Church: Towards a Common Vision, Kyrkan på väg mot en gemensam vision. Boken vill vara en påminnelse om att varje kyrka som vill vara en del i Guds mission för världens skull ständigt måste pröva sig själv inför de kritiska frågorna om hur dess tro och liv gestaltas till ett helande glädjebud om hopp i en trasig värld. Och när Mästarens verk spelas upp, i varje tid och på varje plats, i bönhus och katedraler och särskilt bland världens fattiga och betryckta, låter det som musik. Det är författarens hoppfulla slutord.
