I den avslutande delen av sin breda trilogi om Sverige under andra världskriget skildrar Henrik Berggren de sista dramatiska krigsåren. Efter slagen vid El Alamein och Stalingrad har den tyska krigslyckan vänt och röster höjs för att ”lägga om kursen i de allierades riktning”. Men Sverige är fortfarande inringat av Tyskland och trots en växande kritik mot eftergiftspolitiken går samlingsregeringen försiktigt fram.
Med hjälp av dagstidningar, dagböcker, brev och romaner skildras vardagslivet i krigets skugga. Svenskarna går på bio och restaurang som aldrig förr, äktenskap och barnafödande ökar och författarna debatterar om litteraturen har en plikt att göra beredskapstjänst. Samtidigt har krigsåren förändrat Sveriges invånare. Med de danska judarnas flykt hösten 1943 sjunker insikten på allvar in om att nazisterna är på väg att utplåna Europas judar. Det stoppar dock inte Sverige från att exportera järnmalm och kullager till Tyskland i utbyte mot kol. När USA hotar att bomba SKF i Göteborg ställs frågan om svensk neutralitet på sin spets…
Del ett av tre, "Varje order om att motståndet ska uppges är falsk".
