En gång var han byns hantverkare nummer ett. Nästan vartenda hus i gränderna vittnar om hans storhet. Men nu är Manolis trött. Han tar hand om sitt hus och sin lilla trädgård uppe på berget, dricker en öl eller två hos Jannis i backen eller tar en sväng med mopeden, hans femte och förmodligen sista. Så ofta han kan sover han i huset på berget. Bara när han är tvungen går han ner till huset där frun bor och sover över i sin sons rum, det enda rum som frun aldrig vistas i.Manolis är inte bitter och inte är han nostalgisk heller. De enda som fyller hans tankar är sonen och den vackra anarkisttjejen som dyker upp på ön varje sommar. Och så han själv, förstås, sådan han kunde ha blivit om han i sin ungdom hade köpt en åsna i stället för en moped. Men mest av allt lever Manolis i en dröm, och i den drömmen kommer alla hans uttjänta mopeder bakom knuten att repareras. Eller med andra ord: Återuppstå.
Manolis mopeder är en ömsint berättelse om en gammal grekisk man och en sorgesång över den by han växte upp i - en by som nästan inte längre finns kvar.
