En ensam människa börjar skriva dagbok med målet att resonera sig fram till om livet är värt att leva. Personlighetskrisen är total. Allt förlorar sin mening när kroppen automatiskt visar att den inte vill vistas bland andra människor. Dessutom väcker den egna spegelbilden avsky. Snart utvecklar sig skrivandet till en gripande berg- och dalbana av existentiella frågor. Alla tankegångar visar sig till slut handla om att bekämpa hjärnspöken, och bearbeta känslan av utanförskap djupt rotad i ungdomen.
Men tiden springer i väg. Beslutet om liv eller död behöver fattas innan galenskapen tar över.
