Paradisets dagg (1957) handlar om moderskärlekens betydelse och romanen är i allt väsentligt en skildring av förhållandet mellan mor och barn. Modern är en fattig bondflicka som råkat ut för den gamla historien att under sin stadsvistelse bli med barn och bli övergiven av älskaren när barnet väntas. Men det är segt virke i Sivan Karlsson: hon återvänder till familjen och trotsande fientlighet och onda tungor föder hon sitt barn och drar fram sig och sin flicka med hårt arbete. Hon får ta den tjänst som bjuds och den är inte precis den bästa, hon tvingas att tid efter annan lämna ifrån sig sin flicka men hon släpper henne aldrig helt och hon ger inte upp.
Med suverän psykologisk hand, utan åthävor och med obönhörligt sanningskrav, visar Irja Browallius hur den primitiva men livsdugliga modern bemästrar sitt strävsamma öde och hur det lilla barnet formas till människa medan hon slits mellan olika vårdarinnor och fosterhem. Detta dubbelporträtt är infogat i en av Irja Browallius mest levande bygdeskildringar där varje figur, varje episod avtecknar sig med mästerlig trovärdighet mot bakgrunden av genuin svensk bondebygd.
