Frank är inte som andra.
Trygg med samma. Rutiner. Ser mönster och avvikelser.
Tycker inte om människor. Förstår sig inte på människor.
Umgås varje vecka med Eleanor, varje Torsdag. Då vankas det film och musik. Utan
undantag.
Men Frank har också en längtan. Efter något mer. Något annat. För det borde väl finnas mer
i livet än att vakna, gå till jobbet, komma hem, sova, upprepa? Men det är klart, skulle det
finnas så är det nog inte för honom.
Rutinerna ställs snart på ända. En begäran av en tillfällig resurs till en stor
samarbetsoperation gör att Frank blir utlånad från polisen till ett tillfälligt uppdrag. Samtidigt
börjar det något annat smyga sig in i Franks liv. Kan det bli kärlek? Men, barn? Hon vill ha
barn. Vill Frank ha barn? Bli pappa, torka kräk och bajs. Snubbla över utspridda leksaker
och trampa på små legobitar? Kan en relation verkligen utveckla sig, även om den börjar
mitt i en potentiell spionhärva? Och hur mycket kan livet förändras på några veckor? Är det
verkligen rimligt att vara så paranoid och tro att bitarna av det pussel som smyger förbi är del av en
statskupp där Sveriges samlade spetsförmågor går bet?
