Skogen utanför finska Esbo är snötyngd och tyst. Efter veckor av sträng kyla har det börjat töa. Droppar av smältvatten frilägger kvistar och stenar och annat ... Ett rosa tygstycke syns fladdra för vinden och under en gran blottläggs bit för bit en kvinnokropp.
Den döda kvinnan är Elina Rosberg, ägare till Rosberga gård och en betydelsefull person för många. Gården har fungerat som ett slags fristad för utsatta kvinnor. Ingen man har släppts innanför porten.
Maria Kallio vid Esbopolisen får hand om vad som snart betecknas som ett mordfall. Strax före Elinas död besökte hon Rosberga för att tala om kvinnligt självförsvar. Det blev ett laddat möte med upprörda känlor. Flera av de närvarande tycktes mer eller mindre bo på gården och befann sig i alla fall där samma kväll som Elina mördades. Vad för slags relation hade de egentligen till Elina? Vilsna existenser med destruktiva livsmönster. Vad kunde Elina ge dem? Hennes psykologiska insikter och radikalfeministiska ställningstaganden hade gjort henne rikskänd. Maria Kallio kände sig själv dragen till henne. Elinas karisma var enorm.
Marias kolleger tycker att hon är särskilt lämpad att leda utredningen. Hon är ju kvinna. Samtidigt befinner hon sig privat i en förvirrande livssituation, hon misstänker att hon är med barn. Ingenting är riktigt planerat och hon känner hur livet drar i väg med henne. Nu är hon dessutom mitt uppe i en komplicerad mordutredning som tvingar henne att konfronteras med frågor om sexualitet och moderskap, om fysiskt och psykiskt våld. Hon värjer sig men blir allt mer personligt involverad. Så inträffar ytterligare ett mord, brutalt, sinnessjukt.
