”Ingen tänkte: Vilka sakkunniga anföranden hon kommer att hålla, vilken hjälp vi ska få med att styra landet! Men man tänkte: Hon är i alla fall blyg och ödmjuk, den lilla kongressledamoten, fröken Joan Richardson! Och så med en gång som på en given signal reste sig hela parlamentet, allas ansikten vändes mot henne, och man hälsade henne. Det var ett sus i hela den stora salen.
Hon böjde på huvudet till hälsning och tack, någon var i detsamma vid hennes sida för att ledsaga henne till hennes plats, och hon följde lugnt, utan förvirring mera. En stor lycka följde henne. Hon var välkommen! Männen hade tagit emot henne, erkänt hennes rätt att vara här, givit henne löfte liksom att lyssna till henne, kvinnan i statens dörr. Och just nu tyckte hon i motsats till sin blyghet nyss, att hon verkligen hade något att säga dem.”
Få svenska kvinnogestalter fortsätter att engagera och provocera i lika hög grad som Elin Wägner (1882-1949), få har varit lika mångsidiga och lika tydliga i sina ställningstaganden både i sin person och i sitt verk. Författaren, journalisten och feministen Wägner var aktiv i kampen för kvinnlig rösträtt, var med och grundade Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad 1925 och blev som andra kvinna efter Selma Lagerlöf invald i Svenska Akademien 1944. Spinnerskan utkom för första gången 1948.
