Trots att Birgit – lilla Sippa – bara är fem år, har hon redan lärt känna flera olika fosterhem innan hon sluts i Sarhilds varma, moderliga famn. Men Sarhild är slarvig, hennes man dricker och kanske stjäl han också – byskvallret har inte mycket gott att säga om folket i stugan uppe i skogen. Att lilla Sippa är lycklig, värmd av Sarhilds givmilda kärlek, trygg i hennes glada, fantasirika värld, betyder ingenting den dag, då det onda skvallret nått sitt mål och Sippa skall skiljas från sin älskade fostermor. Att ett barns trygghet krossas obarmhärtigt av den ordentliga beskäftigheten uppfattas inte som en tragedi utan som rättvisans gång av de kloka i byn.
Berättelsen om den lilla Sippa är ett av Irja Browallius starkaste, mognaste verk. Med fina, enkla medel målar hon bilden av Sippa och hennes värld, engagerar läsaren fullkomligt i detta flicköde. Länge fortsätter de att leva i läsarens minne: den brådmogna flickungen, Sarhild, den glada och oskuldsfulla, som till slut inte orkar slå vakt om sin skyddsling, Sivan, Sippas tveksamma mor, och alla de skarpt etsade representanterna för klokskap och beskäftighet, som bidrar att fullborda tragedin.
