”Vid närmare eftertanke minns jag ännu ett tillfälle då jag kunde vakna ur min slummer. Det var när jag slog mig, stack mig på en träflisa, höll på att ramla ned från stegen eller något liknande. Då kom ett ögonblick på någon bråkdel av ett andetag då jag var: dels någon som upplevde själva smärtan – eller var smärta – dels någon som iakttog och konstaterade ’här är någon som lider.’”
Ola Larsmo, född 1957, växte upp i Västervik men är numera bosatt i Uppsala. Han debuterade 1983 med kortromanen Vindmakaren och har sedan dess – förutom romaner – givit ut ett urval av sina essäer i Odysséer och novellsamlingen Stumheten. Ola Larsmos senare romaner utspelar sig ofta mot en historisk fond med dokumentära inslag.