Gamla Rydsholm

”Allt efter som middagen fortskred kom Henrik underfund med, att han inte trivdes sĂ„ illa med sin gamle kamrat. NĂ€r de flyttat ut i kafĂ©et och sutto vid punschen, trivdes han tvĂ€rtom alldeles utmĂ€rkt. Han tyckte sig erfara, hur vĂ€nskapen frĂ„n fordom blev levande igen, han kĂ€nde nĂ€stan ett slags ömhet för mannen bredvid sig. Det var tryggt och lugnt i hans sĂ€llskap, den varma stĂ€mningen vĂ€ckte hos Henrik en önskan att tala ut, han började förnimma ett oklart behov att anförtro sig till den andre. Det skulle aldrig ha fallit honom in att komma med nĂ„gra förtroenden till sina vanliga umgĂ€ngesvĂ€nner, men hĂ€r tillsammans med en gammal kĂ€r skolkamrat var det nĂ„got annat. Utan att han egentligen visste av det, började han helt oförmedlat berĂ€tta om sig sjĂ€lv.” Gösta Gustaf-Janssons (1902-1993) debutroman Rydsholm utkom för första gĂ„ngen 1927. Han fick sitt genombrott pĂ„ 1930-talet och byggde efter en comeback pĂ„ 1950-talet upp en stor lĂ€sekrets under de nĂ€rmsta decennierna. Gösta Gustaf-Janson Ă€r en underhĂ„llande författare med djup kunskap om mĂ€nniskor och med en strĂ„lande fantasi.