Westfaliska freden Är 1648 Àr ett av den europeiska och svenska historiens mest vÀlkÀnda Ärtal. Slutet pÄ trettioÄriga kriget och de fördrag som beseglade uppgörelsen har tolkats, framförallt inom statsvetenskapen, som början pÄ den moderna eran inom internationell politik och som ett dramatiskt brott mot det förmoderna sÀttet att bedriva politik.
I 1648 â Den westfaliska freden introducerar författarna en nytolkning av fredsfördragen som betonar hur dokumenten befĂ€ster och utgör en fortsĂ€ttning pĂ„ Ă€ldre tiders politiska former. Detta nya perspektiv stĂ„r i stark kontrast mot den traditionella synen pĂ„ freden. I boken hĂ€vdar skribenterna att den tidigare statsvetenskapliga tolkningen Ă€r förlegad och bygger pĂ„ missuppfattningar av centrala delar av de westfaliska avtalen. För studiet av internationell politik bör det nyare synsĂ€ttet anlĂ€ggas.
Författarna, som Ă€r historiker och statsvetare, ger goda grunder för sin reviderade syn pĂ„ avtalen, och belyser fördragen i sina verkliga sammanhang. Boken kompletteras av den första moderna svenska översĂ€ttningen av fredstraktaten. För första gĂ„ngen nĂ„gonsin publiceras ocksĂ„ pĂ„ svenska det kompletta fredsfördraget i OsnabrĂŒck mellan den svenska drottningen och den tysk-romerske kejsaren.