jag tÀnker pÄ och skriver om mina tidigare sÀllskapsdjur
att dom var sÄ mÄnga
att vi hade det sÄ fint
att det inte var sÄ mÄnga
egentligen
nÀr det kommer till kritan
att det var nÄgra fÄglar hit och dit
men inte sÄ mycket mer
men det Àr bara det
att det kÀndes sÄ
att det kÀndes sÄ mÄnga
för att det var ett sÄnt himla sjÄ med var och en
ett sÄnt oerhört arbete med var och en
för att hÄlla alla pÄ ett nÄgorlunda trivsamt humör
för att dom skulle kÀnna sig hemma
kÀnna sig nöjda och glada
en sÄn krÀvande insats
för att dom skulle fÄ mat och dryck
tak över huvudet
Ätminstone kunna överleva
Ă„tminstone det
men det gick ju inte
det gick ju bara inte
