Jag satte mig vid bordet och vÀntade pÄ att det skulle bli midnatt. Och det blev midnatt men patrullen var försenad. Tre timmar mÄste jag vÀnta. Det var knappt att jag stod ut. SÄ var de dÀr. Min mor höll fram rocken med sammetslinningen till mig, jag kröp in i den. Hon grÀt. Jag tog pÄ mig de gröna vantarna. Ute i farstun, precis dÀr gasmÀtaren sitter, sade min mormor: JAG VET ATT DU KOMMER TILLBAKA.
Denna mening bevarade jag inte avsiktligt i mitt huvud. Jag tog med den till lÀgret utan att veta om det. Jag hade ingen aning om att den följde med mig. Men en sÄdan mening lever sitt eget liv. Den arbetade inom mig mer Àn alla de böcker som jag tagit med mig. JAG VET ATT DU KOMMER TILLBAKA. Den blev medbrottsling till hjÀrtskyffeln och motstÄndare till hungerÀngeln. Eftersom jag har kommit tillbaka kan jag sÀga det. En sÄdan mening hÄller en vid liv.
RumÀnien mot slutet av andra vÀrldskriget. Landets tysksprÄkiga minoritet lever i skrÀck. "Klockan var tre pÄ natten till den 15 januari 1945 nÀr patrullen kom och hÀmtade mig. Kylan tilltog, det var -15 grader." SÄ börjar den unge huvudpersonen i Andningsgunga sin berÀttelse. Fem Är som han inte vet nÄgonting om ligger framför honom. Fem Är frÄn vilka han kommer att ÄtervÀnda som en annan mÀnniska.
Herta MĂŒllers Andningsgunga Ă€r en tilldragelse. I en övervĂ€ldigande, poetisk roman berĂ€ttar hon om en ung man frĂ„n Transsylvanien och hans öde i ryskt fĂ„nglĂ€ger. Efter Röda armĂ©ns inmarsch i RumĂ€nien 1944 deporterades alla arbetsföra mĂ€n och kvinnor i landets tysksprĂ„kiga minoritet till arbetslĂ€ger i Sovjetunionen. OcksĂ„ Herta MĂŒllers mor tillbringade fem Ă„r i lĂ€ger, men det var en erfarenhet som hon efterĂ„t vĂ€grade att tala om med sin dotter.
NĂ€r Herta MĂŒller senare i livet mötte poeten Oskar Pastior, liksom hon tysk-rumĂ€nsk författare i exil, föddes tanken att de tillsammans skulle kunna berĂ€tta om denna nĂ€rmast okĂ€nda period i hemlandets historia. Pastior hade sjĂ€lv vistats i ett av GulaglĂ€gren i Ukraina. 2004 reste han och Herta MĂŒller dit för att samtala, minnas och samla vittnesmĂ„l frĂ„n andra överlevande. NĂ€r Pastior ovĂ€ntat avled ett par Ă„r senare stod Herta MĂŒller ensam kvar med sina anteckningar. SĂ„ smĂ„ningom bestĂ€mde hon sig för att trots allt skriva lĂ€gerfĂ„ngarnas glömda historia.
Genom en ungs mans individuella historia lyckas Herta MĂŒller i oförglömliga bilder synliggöra ett hittills nĂ€stan okĂ€nt kapitel ur Europas förflutna.
2009, tjugo Ă„r efter murens fall, tilldelas den tysk-rumĂ€nska författaren Herta MĂŒller Nobelpriset i litteratur, för att hon "med poesins förtĂ€tning och prosans saklighet tecknar hemlöshetens landskap."