Det Àr inte helt ovanligt att mÀnniskor ser naturen som nÄgot vilt att tÀmja. De hÀnvisar gÀrna till ekonomiska resonemang och betonar mÀnniskans sjÀlvstÀndighet och uppfinningsrikedom. Andra betraktar naturen som urkÀllan till kunskap och vill foga sig efter den. De betonar kunskapens och tillvÀxtens begrÀnsningar och framhÄller etiska och estetiska idéer.
I den hĂ€r essĂ€n behandlar filosofidocenten och författaren Thomas Anderberg sĂ„dana moraliska och politiska dilemman som följer pĂ„ miljöomvandlingar och stĂ€ller dessa tvĂ„ uppfattningar mot varandra. Perspektivet Ă€r inte huvudsakligen idĂ©historiskt; nĂ€r rötter grĂ€vs upp Ă€r det inte för att se vem som en gĂ„ng planterat trĂ€dgĂ„rden â syftet Ă€r att undersöka jordmĂ„nen som gjort det möjligt för vissa idĂ©er att fĂ„ fĂ€ste. SĂ€rskilt granskas sambandet mellan miljöförstöring och överbefolkning, miljöetik och naturestetik, miljöfundamentism och kulturaspekter, samhĂ€llsmoral och privatmoral.
Thomas Anderberg (1956-2013) var musik- och litteraturkritiker pÄ DN, författare och professor i praktisk filosofi vid Uppsala universitet. Han debuterade 1987 med romanen Den nya ordningen och gav dÀrefter ut flertalet böcker inom sÄvÀl den skönlitterÀra som den facklitterÀra genren.
