Jag heter Mia. Eller egentligen Maria, men jag hatar det namnet okej? Dont call me that. Jag stÄr inte för det. Det Àr inte som att jag fick vara med och bestÀmma.
Jag Àr för att man sjÀlv ska bestÀmma om saker och ting hÀr i vÀrlden. Fatta hur allt hade blivit sÄ mycket bÀttre liksom. Skolan, livet, allt.
Jag Àr fjorton Är. Man kan tÀnka sig att det skulle betraktas som vuxet. Fast det betyder mest ingenting. Jag Àr i förberedelse, kan man sÀga.
Mia bor in the middle of nowhere och det enda som hÀnder dÀr Àr att hennes bÀstis Mirjam har en hangup pÄ en som heter Per, som Àr minst lika gammal som hennes pappa. Fast egentligen Àr allt bara trÄkigt och vanligt, inte alls Los Angeles. Tills Vlad dyker upp, med hatt och hÀngslen och ett band och egen lÀgenhet. Men hur ska man vÄga, nÀr det inte verkar finnas nÄgra regler?
InlÀst av författaren.
