Mörkret kryper in i lÀgenheten. Utan att hon vet hur sÄ har dagen gÄtt. Hon kÀnner sig fortfarande nyvaken. Tung. Hos henne har ingen tid passerat. Och ÀndÄ har tid kommit och gÄtt och försvunnit och det Àr kvÀll och hon sitter i sitt kök och tÀnker att hon borde Äka nÄnstans. Vart som helst. NÄnstans dÀr hon aldrig varit. Eller nÄnstans dÀr hon alltid varit, om Àn inte fysiskt.
VÀrlden brinner och folk dör och hon Àr kvar hÀr med en man som leker jobb och vÀcker henne genom att trycka henne pÄ nÀsan.
Det ryker ur skorstenarna i SmÄland Àr en novell som utspelar sig i en nÀra framtid, nÀr katastrofen redan har skett.
