För att finansiera sitt stegrande amfetaminmissbruk drar sig Katta fram pÄ stölder, hon lever i en kvart med tillfÀlliga manliga besökare och brottas med traumatiska minnen frÄn sin sÄriga barndom. Nyss fyllda arton Är hamnar hon pÄ Hinseberg för att sitta av sitt allra första fÀngelsestraff.
Det blir flera fÀngelsevistelser och rymningsförsök, och Katta gör sitt bÀsta för att se pÄ livet innanför murarna med sjÀlvdistans och humor. VÀl ute igen ter sig tillvaron ofta tung och orÀttvis. NÀr och hur ska hon inse att hon mÄste lÀmna de destruktiva miljöer hon hamnat i?
KÀra Hinseberg rör sig mellan humor och svÀrta. Inblickarna i livet pÄ kvinnoanstalten pÄ 70-talet Àr unika och med driv i sprÄket skapar författaren en stark nÀrvarokÀnsla i uppföljaren till debuten Du skulle sagt som det var.
