En barndom i Blackeberg, en av folkhemmets mönsterförorter vÀster om Stockholm, pÄ 60- och 70-talet. I centrum stÄr det blÄ höghuset, kantat av det gula och det röda. PÄ ledstÀngerna Äker barnen kappÄkning, ljuden frÄn de olika lÀgenheterna framtrÀder som en mosaik av livsöden. PÄ takkanten genomförs livsfarliga balansövningar och nere i skyddsrummet pÄgÄr ett annat liv, till stora delar fördolt för de vuxna, som sÄ smÄningom formar sig till en klubb. I moderns hemmafrisering pÄgÄr samtal, bÄde hotfulla och svÄrÄtkomliga, och frisörstolen pÄ tvÄ trappor blir ett nav i det blÄ höghusets vardag. SÄ dyker en ny lÀrare upp pÄ mellanstadiet. En lÀrare med sÀrskilda intressen och mÀrkliga böjelser.