Varför lyckas Spotify tillgÀngliggöra miljontals lÄtar och musikalbum i ett anvÀndbart format pÄ internet - samtidigt som vi inom arkiv, bibliotek och museer inte Àr i nÀrheten av samma digitala tillgÀnglighet - trots att vi Ärligen satsat hundratals miljoner?
Min bild Àr att vi sitter fast i en gammal struktur, som inte fungerar i ett digitalt samhÀlle. Om vi inom kulturarvssektorn inte Àr tillrÀckligt attraktiva i anvÀndarnas ögon kommer vÄr verksamhet pÄ sikt att ersÀttas av andra aktörer, som Google, Amazon eller Wikipedia. Kulturarvet skulle förlora fotfÀstet i de anvÀndargrupper dÀr det Àr som viktigast, hos de unga som Àr först ut att anvÀnda de nya digitala verktygen.
Nu nÀr samhÀllet har blivit digitalt mÄste dessa frÄgor dÀrför fÄ högsta prioritet inom kulturarvssektorn. Men sÄ ser inte situationen ut idag, snarare Àr digitaliseringsfrÄgorna fortfarande en sidofrÄga som betraktas som komplement till den traditionella verksamheten. Hur har det blivit sÄ och varför gÄr det sÄ trögt att transformera kulturarvssektorn? Stora resurser satsas visserligen pÄ att göra analoga objekt digitala, men de Àr svÄra att hitta, svÄra att förvalta, och svÄra att anvÀnda.
20 Ă„r av stillastĂ„ende inom digitaliseringen av kulturarvet har dĂ€rför fĂ„tt mig att istĂ€llet se om lösningen pĂ„ problemet finns utanför de nuvarande institutionerna. I den hĂ€r boken beskriver jag hur man med den i sammanhanget vĂ€ldigt ringa summan om 10â20 miljoner om Ă„ret skulle kunna revolutionera anvĂ€ndbarheten för det digitaliserade kulturarvet. Men det krĂ€ver nya uppdrag, nya organisationsformer och en annan syn pĂ„ vad det digitala i grunden Ă€r, och hur det förĂ€ndrar samhĂ€llet.
