Vad är det som gör att en yngling i sina bästa år lämnar sin trygga vardag i Mellanmjölkens land för att skriva in sig i franska Främlingslegionen? Och hur kommer det sig att någon överhuvudtaget stannar kvar under de fem obarmhärtiga åren utan att desertera? Är det bara en tjockskallig okuvlig vilja? Eller ligger någonting annat bakom?
Det har nu gått mer än 20 år sen jag lämnade Frankrike. Min ambition är att försöka ge en så rättvis bild av Legionen som möjligt. Mycket har fallit i glömska, särskilt namn har jag svårt att komma ihåg. Vaga minnesbilder, som att söka i ett töcken. Små fragment av ett pussel som fogas ihop. Breven som jag skickade till min tvillingbror under den här tiden har varit till stor hjälp i det kronologiska händelseförloppet. Som ett tidsdokument beskriver "Min tid i Främlingslegionen" vad jag fick gå igenom. Det här är min historia.
"Som legionär har du svurit eden - du ska vara beredd att offra ditt liv för ett främmande land - Frankrike. Det är ett elitförband som den franska regeringen kan sätta in varhelst den behagar"
