"Gift dig inte med den oduglingen. Jag avstyr det hela", sade fadern till Kristina, nÀr klockorna ringde och hon stod i full brudutstyrsel utanför kyrkans port. Hans iskalla blick ur de grÄblÄ ögonen visade att han inte skÀmtade. Bruden sÄg sig hjÀlplöst omkring. "Var Àr Erik?" Det lÀt som ett nödrop. Brudgummen kom sakta klivande fram mellan gravarna. "Jag mÄr inte sÄ bra". Han var likblek och hade hög feber denna dag i oktober nÀr himlen var grÄ och vinden ven runt kyrkan och ut över slÀtten. "HÀr, kan du stödja mig. Jag skakar sÄ". Kristina tog beslutsamt ett fast tag om hans framstrÀckta arm. I samma ögonblick tonade klockringningen ut och ingÄngsmusiken strömmade ut genom den öppna kyrkoporten. DÄ tog vinden plötsligt tag i slöjan, som blÄste upp likt en vit sky över brudens diademförsedda huvud. Fadern försvann i ett moln av vit tyll. Dottern förlÀt honom aldrig för orden utanför kyrkporten. Ingen av förÀldrarna accepterade nÄgonsin svÀrsonen.
Morsarvet Àr Eva Boëthius debutroman om mödrar och döttrar, kÀrlek och avund. Boken handlar om de starka banden mellan mor och dotter, men ocksÄ motsÀttningarna och avunden som följer i den kvinnliga frigörelsens spÄr. Eva Boëthius beskriver fyra generationers kvinnor och hur avund och ilska gÄtt i arv, likt silverbestick och mahognymöbler.
