Den 31 januari 1939 skrev en 15-Ă„rig judisk flicka de första raderna i sin dagbok. Hon hette Renia Spiegel. Renia skrev dagbok fram till den 30 juli 1942, dĂ„ hon sköts av tyska soldater pĂ„ gatan i den lilla staden PrzemyĆl i Polen.
Det ligger nÀra till hands att jÀmföra Renias dagbok med Anne Franks. BÄda Àr skickliga och klarsynta skribenter, och bÄda beskriver hur de dagliga göromÄlen fortgÄr medan krigets fasor hÀrjar. Men Renia var lite Àldre Àn Anne Frank. Hon skrev bÄde prosa och poesi och hon levde inte undangömd frÄn vÀrlden utan mitt i den. Sju mÄnader efter hennes första dagboksnotering tÄgar tyskarna in i Polen och kriget Àr ett faktum. Successivt vÀvs den vÀxande ondskan in i hennes dagliga anteckningar. Vassa och roliga beskrivningar av klasskamrater, saknaden efter modern, kÀrleken till pojkvÀnnen och de darrande benen efter den första kyssen blandas med den vÀxande insikten om att vÄldet kryper allt nÀrmare och blir allt ohyggligare.
Parallellt med dagboksanteckningarna kan man i boken Àven följa det historiska hÀndelseförloppet som Molotov-Ribbentrop-pakten, tyskarnas intÄg i Polen, Sovjets invasion av Polen, de första deportationerna, tvÄngsförflyttningarna till ghettot, införandet av armbindel med DavidsstjÀrnan, Hitlers krigsförklaring mot Sovjet etc.
