Ny kraftigt uppdaterad och utökad upplaga november 2011. Omkring 30 000 svenskar tillhör resandefolket. De som för kallades »tattare«. Trots att vi möter dem pĂ„ vĂ„ra arbetsplatser, i vĂ„ra bostadsomrĂ„den och ute i samhĂ€llslivet Ă€r de anonyma för oss. PĂ„ grund av tvĂ„ngssteriliseringar, rasregistreringar och etniska rensningar har de hĂ„llit sig undan offentligheten. Av omsorg om barnen har förĂ€ldrar undvikit att berĂ€tta om deras ursprung. MĂ„nga har dĂ€rför tappat sitt modersmĂ„l â resanderomani. Men frĂ„n slutet av 1990-talet kom vĂ€ndningen. DĂ„ pĂ„börjades nĂ„got av en revival, frĂ€mst bland unga, att vĂ„ga trĂ€da fram och visa stolthet för sina rötter. Efter erkĂ€nnandet som nationell minoritet engagerar sig mĂ„nga resande för att rĂ€dda sprĂ„ket, dokumentera gamla romanisĂ„nger och att sjĂ€lva arbeta aktivt inom politiken för att fĂ„ upprĂ€ttelse. Flera resande berĂ€ttar sjĂ€lva i boken om hur det varit att vĂ€xa upp inom resandekulturen.
Till denna nya upplaga har Bo Hazell gjort omfattande uppdateringar av kapitlen om ursprung, historia och sprÄk. Och vad dagens resande lyckats Ästadkomma sedan första upplagan 2002. Listan pÄ romaniord i svenskan har utökats, och det finns nya sÄngtexter av resande. I ett av de nya kapitlen berÀttar tvÄ resandekvinnor hur de som barn upplevde raskravallerna i Jönköping 1948. Bo Hazell har listat upp 500 plats- och ortnamn frÄn hela Sverige som ger en fingervisning om var de resande har bott eller haft sina lÀgerplatser under sina vandringar. Och var de utövat sina yrken. Tattareviken, Skojarebacken, Fantetorp, GÄrdfarihandlaren, KrÀmarstan, RackaregÄrden, Nattmanstorg och andra platsnamn visar att resandefolket gjort viktiga avtryck pÄ kartan och i vÄr gemensamma svenska historia.
