""Usch, vad du Àr lat", sÀger hon. "Jag förstÄr inte, att en skÄdespelerska som du inte försöker skaffa sig engagemang eller Ätminstone tar sig nÄgonting till. Varför skriver du inte nÄgot? Du med din skarpsyn och vÀrldsklokhet. Alldeles obildad Àr du inte heller. Vad lever du pÄ? Du har vÀl inte kommit pÄ avvÀgar, Bojan?""
Lisen var alltid rakt pÄ sak, och bruka ge sin bÀsta vÀnnina Ingeborg en skopa ovett nÀr de sÄgs. De var nÀstan sÄ nÀra varandra som tvÄ unga kvinnor kunde vara, efter att ha trÀffat varandra nÄgra Är tidigare. Ingeborg Àr glad för Lisens omtanke och driv, trots att hon envisas med att kalla henne "Bojan".
Ingeborg funderar pÄ vart hennes historia börjar, vad ska hon berÀtta om sitt liv? Ingeborg berÀttar om sin ungdomstids förÀlskelser, och sin första tid pÄ teatern i 1920-talets Stockholm.
Ernst Didring (1868-1931) var en svensk författare. Didrings författarskap prÀglades av naturalism och mÀnsklighet. Hans verk har en sjÀlvklar plats i svensk litteraturhistoria, och Àr lika aktuella dÄ som nu.
