Stura betydde pÄ fornsvenska egensinnig, bÄngstyrig och det Àr ett passande namn pÄ medlemmarna av StureÀtterna, vars utveckling frÄn riddaren Rörik Sture pÄ 1300-talet till den siste Sturen, greve Svante Mauritzson, som dog 1616, uppvisar en gripande historia fylld av Sturemord och djupaste förtvivlan.
BerÀttelsen om Sturarnas öden följer med nÀstan kuslig precision lyckohjulets obönhörliga gÄng mot det oundvikliga fall och förlust av det man en gÄng Àgt. Precis som Kennedyklanen i USA har det vilat nÄgot kungligt och magiskt över namnet Sture, och precis som den amerikanska familjen har ocksÄ Sturarna varit olycksdrabbade. Ingen svensk adelsfamilj har varit sÄ nÀra att fÄ bÀra den kungliga kronan men i stÀllet fÄtt se bÄde familjemedlemmar och kungavÀrdigheten gÄ förlorade i brutala maktkamper.
Detta Àr historien om hur den senmedeltida aristokratins (Stures) makt bryts nÀr arvkonungadömet (Vasa) konsoliderades under 1500-talet. FrÄn att ha varit toppstyrt av ett fÄtal adelsslÀkter utvecklades samhÀllet till en ny tid och era dÀr den politiska ordningen kontrollerades och dominerades av kungen och i kampen om tronen gick Sturarna ut som förlorare.
