Henry Marsh, en av Englands mest framstĂ„ende neurokirurger, berĂ€ttar hĂ€r om sin lĂ„nga karriĂ€r. Han har under sina trettio Ă„r i yrket rĂ€ddat mĂ„ngas liv, men ocksĂ„ ödelagt andras. Hans memoarer Ă€r upplagda som en rad fallstudier och tonen Ă€r omvĂ€xlande svart, humoristisk, varm och kĂ€nslosam. Marsh beskriver olika sorters hjĂ€rntumörer, alltid med utgĂ„ngspunkt i en enskild mĂ€nniskas öde. Han Ă„terger det första mötet med patienten, beskriver diagnosen, riskerna, dĂ€refter sjĂ€lva operationen och slutligen resultatet. Marsh förmedlar pĂ„ underbar prosa den laddade stĂ€mning, rĂ€dsla och nervositet som alla, frĂ„n sköterskor till narkoslĂ€kare och kirurg, delar i operationssalen. Ăven en rutinoperation kan fĂ„ en katastrofal utgĂ„ng om nĂ„got ovĂ€ntat upptĂ€cks eller skalpellen slinter. Att kunna avgöra nĂ€r man inte bör operera Ă€r en viktig del av en kirurgs arbete. Unga, oerfarna hjĂ€rnkirurger gör fler misstag Ă€n erfarna - men hur ska man bli erfaren om man inte fĂ„r operera? Marsh har sjĂ€lv gjort mĂ„nga misstag under sin karriĂ€r och berĂ€ttar om sina framgĂ„ngar sĂ„vĂ€l som misslyckanden som varit förödande för patienten och resulterat i livslĂ„nga skuldkĂ€nslor för honom sjĂ€lv. Vi fĂ„r ta del av Marshs djupa medkĂ€nsla med sina patienter och deras anhöriga, hans irritation över illa förberedda yngre kollegor, och hans svidande kritik mot NHS, det engelska sjukvĂ„rdssystemet.