Rallarens ros

”Det Ă€r nĂ„got bortom bergen” Ă€r romanen om en diktare eller i varje fall kanske en diktare. NĂ€r vi möter och sĂ„ smĂ„ningom ocksĂ„ tar avsked av Lars-Olof StĂ„lgren Ă€r han bara nitton Ă„r, fĂ€rdig att med packad rĂ€nsel och en handfull dikter bryta upp frĂ„n sin hembygd gruvsamhĂ€llet högst upp i norr och söka lyckan och sjĂ€lvförverkligandet nĂ„nstans dĂ€rute i vĂ€rlden, ”bortom bergen”. Det Ă€r inte mycket av det materiella han lĂ€mnar bakom sig men vĂ€l en mĂ€nniska som blivit honom kĂ€r, den livfulla, vackra, varma gruvarbetardottern Magnhild, och det krĂ€ver den största sjĂ€lvövervinnelsen. Men Lasse vill inte kĂ€nna av nĂ„gra band som hindrar honom att följa sin kallelse, diktarens. Det hĂ€r Ă€r berĂ€ttelsen om den svenske proletĂ€rförfattaren, sĂ„dan han ur de armaste och ogĂ€stvĂ€nligaste villkor förverkligade sig sjĂ€lv. Som knappast förr i hans böcker blommar hĂ€r sprĂ„ket och bryter kĂ€nslan sina fördĂ€mningar. Man kan inte missta sig pĂ„ den starka inspiration som bĂ€r fram romanen.