(0)

A.

e-book


”Han öppnade munnen och sa att jag var bĂ€st. Att jag var den mest begĂ„vade elev han nĂ„nsin hade haft.Det hade blivit dödstyst i klassen. Det var den sortens tystnad som nĂ€r man pĂ„ en gĂ„ng vet att nĂ„nting förfĂ€rligt Ă€r pĂ„ vĂ€g att hĂ€nda, att det Ă€nnu Ă€r en halv sekund kvar och att man kunde lika gĂ€rna vara förlamad frĂ„n huvud till fot för om en halv sekund kommer det förfĂ€rliga obevekligt att ha hĂ€nt.”

Det gĂ„r bra för huvudpersonen i Birgit HĂ€ggkvists sjĂ€lvbiografiska roman frĂ„n Norrbotten. Men ju bĂ€ttre det gĂ„r och ju mer beröm hon fĂ„r desto mer vĂ€xer en skuldkĂ€nsla hos henne, gentemot de mindre framgĂ„ngsrika kamraterna och gentemot förĂ€ldrarna som aldrig fĂ„tt studera som hon, ja ”gentemot alla mĂ€nniskor i hela vĂ€rlden som skulle ha velat studera men inte fick det”.

Hon har trott att i realskolan eller Ätminstone i lÀroverket ska hon fÄ uppleva Det Oerhörda, en tankevÀrld av ett helt annat slag Àn den handfast vardagliga som prÀglar den miljö hon sjÀlv kommer ifrÄn. Men gradvis upptÀcker hon att inte heller i lÀrarnas huvuden vibrerar tankarna av den angelÀgenhet och spÀnning hon drömt om.Det gör dÀremot denna roman. FÄ kan som Birgit HÀggkvist skildra outsagda kÀnslor och osynliga men orubbliga hierarkier. HÀr gestaltar hon ett högt inre och yttre tryck i en berÀttelse om en flicka som Àr lika begÄvad som omöjlig att kuva.