Lyckan i att hitta en vacker sten. En sån man alltid drömt om: lagom rund, och alldeles len. Att ta hem den, tvätta den med tvål och torka den med finservetter. Och sedan förskräckelsen när man upptäcker att den plötsligt är borta. Jackfickorna är tomma. Man har tappat den!

Två vänner ger sig ut för att söka efter sin förlorade sten, men istället hittar de en borttappad vante. Och en tant. Fast det är inte hennes vante. Och inte har hon sett någon sten heller, men hon berättar om den gången hon tappade bort en tjusig hatt, så hon vet precis hur det trist det är att tappa bort något man tycker om. Tillsammans beslutar de sig för att hitta vantens ägare, och snart träffar de på andra som också vill vara med och leta.

En fin och underfundig berättelse om att förlora en omtyckt ägodel, något som de flesta kan känna igen sig i. För även om man tappat bort något kan man ju hitta något som är minst lika bra, eller kanske till och med bättre!