HallÄ vafan kom in. Lasse fyller sextiofem och ordnar fest. För första gÄngen pÄ tjugo Är ska sonen komma till stugan och Lasse har planerat lÀnge. Köpt dyr landgÄng, lÄnat porslin, stÀdat och fejat för nu ska fan grabben fÄ se att man reder sig sjÀlv.
Men det som inte fÄr hÀnda hÀnder: Boys, Lasses hund, fajtern och bÀstisen, försvinner. Det Àr kallt ute och Boys har inget tÀcke pÄ sig. Och det Àr ingen jÀvla schÀfer vi snackar om utan en rashund, en tanig whippet med tunn pÀls och kÀnsliga tassar. Lasse ropar och ropar, men ingen hund syns till. Det mÄste vara grannarnas fel. Redan motarbetar dom Lasse pÄ samtliga fronter, gör allt för att knÀcka honom.
Och Lasse kÀnner sig rÀtt nere, fastÀn han fyller Är, men har man sagt att man ska ha fest sÄ fÄr man stÄ vid sitt ord. GÀsterna fyller stugan, korkar upp, drar dom vanliga historierna. Och sÄ kommer den efterlÀngtade grabben, med ett hundbett som Àr en hemlighet, med minnen av nÀr han och farsan var allt för varandra och med ett hÄl inom sig, samma hÄl som hos Lasse. Ja, det Àr inte bara Boys som blöder.
Boys handlar om fadern, sonen och den stackars hunden. Om den grÀnslösa men skadeskjutna kÀrleken, om det skitiga i hörnen och om att aldrig riktigt hitta hem.