»Vindlande och tankeöppnande.« JOAR TIBERG, AFTONBLADET

»Inger Christensen är en unik författare. Omfånget på hennes register är bredare än hos Tomas Tranströmer. Svärtan är djupare, språksensibiliteten känsligare. Hon har en förmåga att helt avslappnat röra sig i texten, på ett sätt som nästan ingen annan kan. Det ser förunderligt lätt och lekfullt ut.« ANNA HALLBERG, DN

Jag tänker, /alltså är jag del /av labyrinten, skrev Inger Christensen i diktboken Brev i april, som ett svar till den franske filosofen Descartes, med sitt cogito-argument, »Jag tänker, alltså finns jag«. Under samma tid som hon skrev sin långdikt sammanställde Christensen nitton texter som kom att få titeln Del av labyrinten.

Här blandas prosa med dikt, minnesreflektioner med filosofiska resebrev, krönikor, analyser av Dante och barocken, en 1600-talsfiktion i munnen på Christine Brahe, ett försök till en »utopisk ordbok«, samt tankar om en ekopolitik – ännu mer aktuell i dag än när boken skrevs. Det är texter som tar oss nära hjärtat av Inger Christensens poetik, där språket och tänkandet visar sig som både fängslande diskurs och ett instrument för frihet.

I svensk översättning av Marie Silkeberg.

INGER CHRISTENSEN [1935–2009] föddes i Vejle på Jylland. Utöver poesi och prosa skrev hon också dramatik och essäistik. Fram till sin död var hon år efter år en självskriven kandidat till Nobelpriset i litteratur.

»Essäer av en dansk författare, död sedan 2009. Då skulle det kunna kallas smal litteratur, men jag vet allvarligt talat inte hur man tänker då. Bra litteratur är bra litteratur – den är motsatsen till smal, för den vidgar och berikar och ökar.« BJÖRN KOHLSTRÖM, BERNUR