En höstdag 1942 tvingar den tyska ockupationsmakten alla judiska familjer i ett galizianskt getto att vÀlja ut en familjemedlem till deportation. VÀljer man inte ut en, mÄste alla gÄ.
I Den sista vÀgen tvingar ett grymt ultimatum mÀnniskan att begrunda en av existensens svÄraste frÄgor: Vems liv Àr vÀrt mest?
Alla blev som förlamade. Ingen blev förvÄnad. Vad som helst kunde förvÀntas av tyskarna. De tittade pÄ varandra, vem av dem skulle gÄ, gÄ dit, varifrÄn man aldrig ÄtervÀnde? Var och en genomfors av en plötslig kÀnsla av frÀmlingskap. Den ene sÄg redan den andre som offer. Den ene sÄg redan sin rival i den andre.
Och vem skulle man vÀlja ut, och vem skulle vÀlja? Med vilket mÄtt skulle man mÀta, med vilken vÄg skulle man vÀga för att kunna bestÀmma vem som skulle behöva dö redan nu, och vem som förtjÀnade att fortsÀtta leva Ànnu ett tag?