Med utgångspunkt i den europeiska krisen skärskådar Leif Salmén de motstridiga tendenser som ingår i den västerländska idétraditionen och som nu försätter samhället i gungning. Han skriver om den blinda marknadsfundamentalismen, analyserar terrorismen som fenomen och söker källorna till den sekulära utopism som präglar det ideologiska landskapet.
I sina essäer resonerar Salmén kring idéernas vandring inom och mellan kulturerna. Han följer deras vindlande rotgångar i de heliga skrifterna, i 1600-talets England och uppkomsten av en allmän opinion, i utopiska experimentsamhällen, på Wall Street och, i den avslutande texten Den underjordiska moskén, i Konstantinopel / Istanbul: Under promenader i Galata omges man således av samtliga levantiska kulturer och deras historia, också den genuesiska och venetianska och därmed västeuropeiska och latinska. Här fattar man utan möda vidden av och tyngden i en frågeställning som den europeiska och västerländska kulturen tidigare var och kanske fortfarande är upptagen av: Jerusalem eller Aten? Vilka arv hade vi att värna och fullfölja. Vilka stigar erbjöd de vackraste utsikterna för att upptäcka de mest värdefulla erfarenheter som kulturerna bar på?