Mörkret kryper in i lägenheten. Utan att hon vet hur så har dagen gått. Hon känner sig fortfarande nyvaken. Tung. Hos henne har ingen tid passerat. Och ändå har tid kommit och gått och försvunnit och det är kväll och hon sitter i sitt kök och tänker att hon borde åka nånstans. Vart som helst. Nånstans där hon aldrig varit. Eller nånstans där hon alltid varit, om än inte fysiskt.

Världen brinner och folk dör och hon är kvar här med en man som leker jobb och väcker henne genom att trycka henne på näsan.

Det ryker ur skorstenarna i Småland är en novell som utspelar sig i en nära framtid, när katastrofen redan har skett.