I små stycken, ofta bara en rad, söker Marie Lundquist efter diktens väsen – ömsom självsäkert, ömsom trevande. Ikonens enkelhet vrängs till stor rymd, fint utmejslade detaljer byts i svindlande perspektiv. Med aforismens täthet växer en särpräglad bildvärld fram, där paradoxala, våldsamma eller hoppfulla utsagor prövar vad dikten är, eller vad den gör. En motvillig poetik.
Dikten finns redan här
det är bara att bända loss
ikonen ur orden
