Jag heter Loka. SĂ„ vet ni det.
Det finns hÀndelser som man inte vet sÀkert om de intrÀffat, men som ÀndÄ bestÀmmer hela ens liv. Ibland tanker jag att jag lever flera liv samtidigt och att de olika liven sÀnder signaler till varandra.
I Elisabeth Rynells roman signalerar tvÄ berÀttelser till varandra. En sagobetonad, nÀstan mytisk, en mardömsartad. PÄ flykt i en tidlös skog, och gömd i ett belamrat hus, utsÀtts en ung kvinna för grymma prövningar. Hon lÀr kÀnna kÀrlek, sorg och hunger, hon möter en ensamhet vidstrÀckt och tigande som de Àndlösa myrar hon vandrar över.
En berÀttelse om Loka publicerades första gÄngen 1990.