En kvinna, övergiven av sin Àlskade, skriver i hundra dagar. Minnen frÄn en uppvÀxt blandas med ögonblicksbilder frÄn ett vintrigt Stockholm och med smÀrtan i uppbrottet. Starkt belysta fragment, som frÄn en sönderslagen spegel, skapar ett egenartat ljus i skildringen av en ovÀntad kÀrlek. I bilden av förÀldrarnas omöjliga Àktenskap glimtar en paradoxal nÄd.