I bokserien Antikvetenskapens teoretiska landskap sätts antikvetenskapen under lupp. Antikstudiernas utveckling analyseras för att visa hur vår bild av antiken påverkas både av källmaterialet och av moderna antaganden, idéströmningar och normer.
Johannes Siapkas inleder seriens första volym, Från Laokoon till Troja, med att introducera en analytisk modell för antikvetenskapen och betonar den teoretiska pluralismen. Sedan följer en analys av disciplinens utveckling från medeltiden till början av 1900-talet. Författaren visar hur antikvetenskapen präglas av en epistemologisk kontinuitet, det vill säga att förmoderna teorier och metoder fortfarande används inom ämnet. I ett avslutande kapitel gör han också en specifik analys av den svenska forskningens framväxt.
Antikvetenskapens samspel med andra akademiska discipliner, idéströmningar och politiska ideologier betonas i denna studie. Ämnesdisciplinens karaktär är inte given på förhand. Genom att lyfta fram debatter om antikvetenskapens innehåll visar Siapkas att ämnet är ett resultat av ständiga omförhandlingar och motsättningar.
