En afton vid sjutiden steg jag in i mammas rum. Hon satt och stoppade strumpor. Pappa satt i rummet intill och läste. Det måtte ha varit en mycket rolig bok för han skrattade ideligen.
- Mamma, började jag och ställde mej framför henne. Säg åt mej att jag ABSOLUT inte får skriva någon mer sprakfålebok. Förbjud mej att göra det!
Mamma tittade upp och smålog.
- Vad skulle det tjäna till? Om jag förbjöde dej det, skulle du i alla fall skriva i smyg. Jag känner dej, min flicka. Får du skrivsjukan i blodet, så hjälper varken förbud eller medicin.
