Allt blev sÄ tydligt nÀr jag satt dÀr, i nÄgot av alla dessa vÀntrum, under min sjukdomsperiod. Sinnena skÀrptes. HjÀrnan tog in ljus, ljud och bilder. Samtidigt hÀngde overklighetskÀnslan över mig liksom smÀrtan och sorgen. FÄglarna flydde dÀr utanför, svarta mot en grÄblÄ himmel. PÄ avstÄnd hördes bruset frÄn stadens rörelser.
Novellerna kan lÀsas i ett sÄdant vÀntrum, en och en nÀr man behöver en distraktion eller en stöttande hand. De kan ocksÄ lÀsas allihop i ett svep, dÀr man kastas in i kÀnslostormar, kÀrleksrelationer, underfundiga anekdoter och ja, allt annat som hör livet till. Det hÀr Àr en historia om ett cancerbesked, en kris, starka minnen och om lycka. Bitvis svÄrt, men framför allt hoppfullt.
Maria Hammarson Àr utbildad pÄ Dans- och Cirkushögskolan i Stockholm, pÄ Karlstads universitet och har studerat koreografi i Brygge, Belgien för Ivo Cramér. Hon har medverkat i en lÄng rad av förestÀllningar och har undervisat barn och ungdomar i dans under tjugo Ärs tid.
