"Det var en tidig morgon på Mars", hade Doug skrivit i en uppsats när han gick i tredje klass och som han av någon anledning fått för sig att skicka till mig. "Man hade just släppt på vattnet i kanalerna." Hans far har dött, en gång för alla försvunnit, lika plötsligt och oväntat som alla de gånger han gett sig av under hans uppväxt. Han tömmer deras hus, röjer ut och kastar bort. Han letar inte medvetet efter sin barndom, men minnena finns ju där: av faderns konstiga affärer, den stora Chevrolet Impalan, Martin i grannhuset och hans mor med alla sina blåmärken, Doug som aldrig dök upp men envist skrev de där breven. Och samtidigt som han röjer i huset så arbetar han vidare på sin bok om Mars och den utdöda kulturen där. I den Röda Damens slott är en suveränt sammanhållen berättelse om söner och fäder, och om djup ensamhet.