Gunvor Hofmos diktning berÀttar om ensamhet, men ocksÄ om en stark inre vÀrme, om lÀngtan efter ett sammanhang, efter nÀrhet till andra mÀnniskor. DÀr finns Ätergivande av mystiska och religiösa upplevelser, dÀr finns gÄtfulla visioner, ibland vackra och lockande, andra gÄnger skrÀmmande, nÀrgÄngna och hotfulla.
Gunvor Hofmo rÀknas allmÀnt som en av de viktigaste representanterna för nittonhundratalets nordiska poesi. Alltid sin egen, men hela tiden öppen för nya lÀsarter och tolkningar. Det Àr knappast förvÄnande att hennes lyrik har haft stort inflytande pÄ efterkommande poeter, i hemlandet Norge förstÄs, men ocksÄ i Sverige.
Jag glömmer ingen
ocksÄ smÀrtan stryker
lÀngs en bruten kvist
jag glömmer ingen
om jag kysser dig.
Jag glömmer ingen Àr en efterlÀngtad volym av hennes dikter, i urval och i tolkning av poeterna Eva Runefelt och Staffan Söderblom. Dikterna presenteras Àven i ett nyskrivet efterord av poeten Elise Ingvarsson.
"Den kanske mÀrkligaste kvinnliga poeten i Norden sedan Edith Södergran." Kristianstadsbladet