"SĂ„ lustigt att just ni rĂ„kade vara med överallt" fick Erich Kempka höra av en Ă„klagare under NĂŒrnbergprocessen. Men som en av Hitlers chaufför var det inte konstigt att Kempka bevittnade ett flertal av de viktigaste hĂ€ndelserna i det nazistiska toppskiktet under kriget - skeenden som lĂ€saren fĂ„r ta del av i denna memoarbok skriven 1951 - endast 6 Ă„r efter Tredje Rikets fall. Kempka följde Hitler frĂ„n valkampen i början av 1930-talet till fĂŒhrerns sista besök vid fronten i mars 1945. Kempka skildrar Hitler som karismatisk privatperson och omtĂ€nksam chef - lĂ„ngt ifrĂ„n den sedvanliga bilden av honom. Trogen sin fĂŒhrer, följde Kempka dennes sista önskan och brĂ€nde makarna Hitlers lik, trots kraftig beskjutning frĂ„n sovjetiskt artilleri.
I Kempkas minnen framstÄr Hitler inte endast som "chefen" utan mer en kamrat att vÀnda sig till. Det Àr en pÄminnelse om hur Hitler i grund och botten var en mÀnniska och inte fundamentalt vÀsensskild frÄn oss sjÀlva. Att försvara det oförsvarbara kan för den moderna lÀsaren verka smÄtt löjevÀckande. Memoarerna kan lÀsas som ett tidsdokument och med insikten att det Àr oklart hur pass politiskt formad Kempka egentligen var. Det Àr fullt möjligt att hans hÀngivenhet till Hitler överskred den hos tjÀnaren mot mÀstaren.
ERICH KEMPKA föddes 1910 i Oberhausen i RuhromrÄdet och vÀxte upp under enkla förhÄllanden med nio syskon. 1932 blev han antagen i SS-Begleitkommando och fyra Är senare befordrades han till Adolf Hitlers personliga chaufför och chef för rikskansliets fordonspark. Kempka avled 1975 i Freiberg am Neckar.