NÀr hon börjar skriva, drivs hon av vedergÀllning. Han kan kalla henne galen, kalla henne kaninkokerska, men det ger henne makten att förgöra honom i textens vÀrld. Att skriva blir hennes hÀmnd, en hÀmndroman som förvrider hans sjÀlvbild, förstör hans ego.
Men nĂ„got ovĂ€ntat hĂ€nder: texten skiftar, karaktĂ€rerna fĂ„r djup och mĂ€nsklighet, och författaren börjar kĂ€nna ömhet, inte bara hat. Deras historia flĂ€tas samman, dĂ€r sanning och fiktion kolliderar. Ăr hon berĂ€ttelsens antagonist, eller Ă€r ingen av dem skurken?
"Kaninkokerskan" Àr en berÀttelse om kÀrlek, svek och det terapeutiska i att skriva - en frigörelseakt som fÄngar komplexiteten i att minnas och förstÄ sitt eget förflutna.
